Satt och bläddrade i morgontidningen då jag plötsligt fick en väldig känsla av avsmak och olust över en annonstext. Där stod något i stil med ”De flesta PC:ar kraschar förr eller senare”. Min spontana reflektion var att ”-ar kan ju inte vara rätt pluralsuffix till PC, det låter ju för j*vligt!” Men några minuters research senare så fick jag vika ner mig och inse att svenska grammatikregler (vars formella beskrivning vad gäller just detta område var förvånansvärt svårlokaliserade, jag fick vända mig till en nätkurs på engelska) faktiskt producerat en sådan bastard till glosa. Detta illustrerar ganska väl bekymret med låneord och deras försvenskning, eller snarare vårt motstånd mot det senare och i förlängningen anglifieringen av det Svenska språket. Det är inte helt orimligt att anta att de svenska grammatikreglerna kommit till som en följd av att de låter bra applicerade på svenska ord. När importerade ord kommer in i bilden är det plötsligt inte alltid så att kostymen passar, och klangen i språket blir aningen falsk, varpå, i fallet PC, vi känner oss mer bekväma med att använda den invanda och bekväma engelska pluralformen PCs istället. Grammatiskt fel, men språkligt helt rätt. Det ska väl tilläggas att en viss tillvänjningsprocess existerar, såtillvida att om den svenska formen används flitigt kommer den med tiden också kännas mer bekväm men med tanken på de mängder engelska vi dagligen utsätter oss för känns det inte så sannolikt att detta inträffar.
På tal om försvenskningar, ett uttalsfenomen som fascinerat mig länge är det mestadels västsvenska sättet att säga ordet ”kex” med ett tje-ljud. När jag ändå var inne på ämnet grammatik så blev jag tvungen att googla lite om detta mysterium också, och upptäckte då, vilket av någon anledning aldrig slagit mig tidigare, att kex helt enkelt är engelskans ”cakes” rakt upp och ner. I svenskan finns faktiskt mer eller mindre en regel att k-ord vars första vokal är ‘e’, ‘i’, ‘y’, ‘ä’ eller ‘ö’ skall uttalas med tje-ljud. ”Tjex” är alltså den försvenskade formen, och varför dess användning har blivit begränsad till västkusten är nog föremål för en helt annan diskussion.
När jag behandlar ämnet kex så finns det en annan debatt som ständigt dyker upp så fort människor från framförallt skåne stöter på människor från övriga landet, och det är vilket genus ordet kexchoklad egentligen skall ha. Det korrekta svaret uppenbarar sig ganska snart om man ser till den bestämda formen som ju är ”kexchokladen” och korrekt genus uppenbarligen är reale, och artikeln blir ”en kexchoklad”. I Skåne hävdar dock de flesta med bestämdhet att det heter ”ett kexchoklad”, eftersom ordet choklad dialektalt fått den bestämda formen ”chokladet”. Helt fel i mina öron, men låt gå. Anledningen till att det finns sådant utrymme för denna ambivalens torde vara att choklad är ett s.k. ämnesord i likhet med kaffe,öl,järn,vatten som normalt sett inte används med artikel. Intressanta saker kan dock hända rent betydelsemässigt när ord ur den nämnda klassen ändå får ett ‘en’ eller ‘ett’ framför sig. Ta kaffe till exempel, som egentligen är neutrum, men ändå säger vi att man ska ta ”en kaffe”. Min tolkning är att detta är en sammandragning av ”en kopp kaffe” eller något liknande. ”Ett kaffe” å andra sidan syftar mer på en sort, en ganska uppenbar betydelseskillnad tror jag de flesta skulle hålla med mig om. Betydligt mer subtilt blir det i fallet ”öl”. ”En öl” syftar på en omgång öl, ”ett öl” på en sort, men när man går över till de bestämda formerna blir det riktigt luddigt. ”Ölen” och ”ölet” är nästan helt utbytbara mot varandra, men där finns ändå en väldigt liten subtil skillnad i betydelse beroende på sammanhang, osv. ”Den här ölen är god” kan antingen syfta på den specifika flaskan/glaset öl som man har framför sig, eller den ölsorten i allmänhet. Neutrum-formen ”det här ölet är gott”, syftar däremot otvetydigt på ölsorten.
För de som lär sig svenska är det uppenbarligen bara en början att lära sig grammatiken.
Posted in Rant, Skriva | 2 Comments »
Posted on 18 november '09 by Jonatan, under Rant, Skriva. 2 Comments.
2003 – sanslöst bra bredd det här året, och en fullt funktionsduglig topp.
Detta året är inte färdigräknat än, så några slutresultat finns inte än att tillgå. Hur som helst, här har vi min lista:
1. Mew – Frengers
2. Oceansize – Effloresce
3. The Mars Volta – De-Loused in the Comatorium
4. Opeth – Damnation
5. Anathema - A Natural Disaster
6. A Perfect Circle – Thirteenth Step
7. The Cardigans – Long Gone Before Daylight
8. Masterplan – S/T
9. Kamelot – Epica
10. Riverside – Out of Myself
(Läs mer…)
Posted in Rant | No Comments »
Posted on 15 november '09 by Jonatan, under Rant. No Comments.
Min lista över 2002 års bästa skivor. Läs mer här om förutsättningarna.
Det slutliga resultatet av den här omröstningen hittas på http://styxligan.com/omrostningar/2002.htm
1. Porcupine Tree- In Absentia
2. Dream Theater- Six Degrees Of Inner Turbulence
3. Sirenia- At Sixes And Sevens
4. Christian Kjellvander- Songs From A Two-Room Chapel
5. Dredg- El Cielo
6. In Flames- Reroute To Remain
7. Dark Tranquility- Damage Done
8. Symphony X- The Odyssey
9. Tiamat- Judas Christ
10. God Is An Astronaut- The End Of The Beginning
(Läs mer…)
Posted in Rant | No Comments »
Posted on 15 november '09 by Jonatan, under Rant. No Comments.
Here we go omröstningen för år 2001. Det blev ett par bra finalister i Opeth och System of a Down, men lite tråkigt att så få inblandade hittat Loosegoats
För en genomgång om vad det här handlar om får jag hänvisa till mitt föregående inlägg
1. R.E.M.- Reveal
2. Loosegoats- Her, The City Et Al
3. Tenacious D- S/T
4. Porcupine Tree- Recordings
5. Bo Kaspers Orkester- Kaos
6. Opeth- Blackwater Park
7. Sonata Arctica- Silence
8. Sagor & Swing- Orgelfärger
9. Jan Lundgren Trio- For Listeners Only
10. Marillion- Anoraknophobia
Det blev en mer gedigen insats den här gången. Det här är nog ett svagare år än de efterföljande, men långt ifrån dåligt. Den här gången blev det dessutom nästan helt och hållet baserat på min nuvarande uppfattning. Inga nostaligpoäng här.
(Läs mer…)
Posted in Rant | No Comments »
Posted on 13 november '09 by Jonatan, under Rant. No Comments.
Nu blev det visst höst, så då känns det passande med ett nytt hösttema.
Ett bra tag nu har jag hållt mig förhållandevis aktiv på Sweden Rock Message Board – en hemvist för en hel drös överdrivet musikintresserade personer. Hårdrock blir av naturliga skäl det centrala temat, men de flesta är inte särskilt begränsade i sina val av genrer så man hittar fans av allt från Wu Tang Clan till Watain till Backstreet Boys.
Ett av de intressantare projekten har varit att försöka kora tidernas bästa skiva. Detta måste naturligtvis göras väldigt grundligt, så upplägget har kort och gott varit att man från varje år (1966 och framåt) röstar fram 5 skivor som får vara med i den stora finalen. Röstningen går till så att var och en ger poäng till 10 skivor enligt melodifestivalskalan (12,10,8-1). De flesta nöjer sig med att helt enkelt bara avge sin röst som en lista av skivor rakt upp och ner, men för vissa av oss är urvalsprocessen lite för full av vånda för att man ska känna sig bekväm med att bara utelämna de skivor som inte får plats på top 10, utan tar med rubb och stubb av det man hört från året i fråga. Det viktigaste är dock att se till att ge en någorlunda täckande beskrivning av skivorna i syfte att tipsa andra om dess förträfflighet/vedervärdighet. När resultatet sedan är sammanräknat kan man beskåda det på http://styxligan.com/omrostningar/omrostningar.htm
Själv hoppade jag in i projektet rätt sent, lagom till år 2000 avhandlades och jag tänkte att jag skulle presentera mina listor här också, då jag kan tänka mig att det finns ett uppenbart allmänintresse i detta.
Så, här är följer listan för 2000. Den är inte alls så fyllig som senare alster. Se den som ett betatest eller nåt
Slutresultatet av den här omröstningen kan beskådas här
1. Dark Tranquility-Haven
2. Porcupine Tree- Lightbulb Sun
3. Transatlantic- SMPTe
4. Explosions In The Sky- How Strange, Innocence
5. Iron Maiden- Brave New World
6. In Flames- Clayman
7. Within Temptation- Mother Earth
8. Nightwish- Wishmaster
9. Children Of Bodom- Follow The Reaper
10. Songs Of Soil- The Painted Trees Of Ghostwood
2000 är ett intressant år, i den meningen att det inefattar, i nästan lika stor mängd, musik från alla stilar och genrer ag varit inriktad på. Listan tog jag fram baserat på någon sorts morphning av vilken betydelse skivorna hade då, hur pass bra de överskridit mina ‘genrebyten’ samt helt enkelt vad jag helst lyssnar på idag.
Jag börjar med några bubblare:
Papa Roach – Infest
Nocturnal Rites – Afterlife
Hives – Veni Vidi Vicious
Disturbed – The Sickness
Avantasia – The Metal Opera
The Ark – We are the Ark
Hellacopters – High Visibility
1p. Songs of Soil – The Painted Trees of Ghostwood
Ett sound som jag betraktade som närmast magiskt när jag bevittnade det live för första gången, och sedan dess har själva låtarna växt till att bli en naturlig del av dusch-repertoaren. På många sätt en tidlös skiva, med ganska få dalar.
2p. Children of Bodom – Follow the Reaper
Titelspåret är egentligen nog för att berättiga en plats på top 10. Detta är utan tvekan finnarnas bästa skiva, och det spelar ingen roll att det är lite enkelspårigt när spåret leder åt helt rätt håll.
3p. Nightwish – Wishmaster
Skivan som fick mig att börja lyssna på metal på riktigt. Den har inte riktigt samma dragningskraft idag som den hade då, men låtar som ”Dead Boys Poem”, ”Come Cover Me” och ”She is My Sin” förtjänar den alltjämt en plats på top 10.
4p. Within Temptation – Mother Earth
Vilken röst, vilka stråk-arrangemang, vilken magi. Trots att ett fåtal låtar (”Ice Queen”, ”Deceiver of Fools”, ”Never-ending story”) bär upp albumet så står det sig väl så starkt i konkurrensen.
5p. In Flames – Clayman
Bullet Ride, Pinball Map, Only for the Weak, Clayman. 4 låtar som markerar något av det bästa In Flames vräkte ur sig i Pre-Reroute eran, och som utgör en fullgod motivering till skivans placering på den här listan.
6p. Iron Maiden – Brave New World
Det här var faktiskt första skivan jag hörde med Maiden, och i min värld är den definitivt en av deras absolut bästa. En skiva full av livfullhet och glädje som kom som en räddare i nöden för ett band som var på glid mot mossighetsstämpeln, och jag tror den kan ha bidragit starkt till en renässans för hårdrocken som sådan.
7p. Explosions in the Sky – How Strange, Innocence
En skiva som blåste livskraft och existensberättigande i en hel genre. Ett monumentalt sound som tillåter lyssnaren att gå vilse bland ljudexplosionerna. Inte den bästa skivan från gruppen, men det är ju som bekant ett relativt begrepp.
8p. Transatlantic – SMPTe
Mycket har sagts, och kan sägas om denna skapelse. Både låtarna och gruppen är av episka proportioner, och det finns inte mycket annat att säga än att det rör sig om riktig råkvalitet med extra allt.
10p. Porcupine Tree – Lightbulb Sun
Det här är i min mening en av PT’s svagare skivor, och jag ser den lite som den brygga som gjorde det möjligt för bandet att gå från Signify och Stupid Dream till In Absentia. Med det sagt så är det ändå Porcupine Tree vi pratar om, och det finns naturligtvis gott om riktigt bra låtar, inte minst ”Hatesong”, ”Shesmovedon” och titelspåret. Djup och bredd i en lagom mörkt komplex förpackning.
12p. Dark Tranquility – Haven
Jag är nästan lite förvånad själv över att den här skivan hamnade överst på listan, men ju mer jag tänker på det, desto mer uppenbart blir det. Detta är utan tvekan göteborgarnas bästa skiva, och det går inte att komma så mycket närmre perfektion än såhär. Detta är Melo-Death som det ska vara: målande texter, svepande melodilandskap och generellt bara vansinnigt bra låtar. The Wonders at your feet, Not Built to Last, Indifferent Suns, Haven, Fabric, Rundown. En så bred och hög topp är svår att hitta. Missa för allt i världen heller inte bonusspåret på den japanska utgåvan – ”Cornered”. Att den låten inte tog sig in i den ordinarie tracklisten är noterbar indikation på precis hur bra den här skivan är
Posted in Rant | 1 Comment »
Posted on 13 november '09 by Jonatan, under Rant. 1 Comment.
Ett av de tydligaste temana bland de seminarier jag gick på i Almedalen var sociala medier och deras roll i nyhetsrapportering och den politiska debatten, främst i Sverige men även i USA. Där var det inte många som påstod att bloggen skulle sakna betydelse, tvärtom hävdade bland annat Alexander Bard med sin karakteristiska ekorre-iver att det var gammelmedia som var en bunt navelskådande föredettingar. Det var därför lite intressant att idag läsa Alex Schulmans diametralt motsatta åsikt att den svenska bloggvärlden är helt betydelselös, och att de traditionella medierna är helt ute och cyklar när de legitimerar och ivrigt hejar på dess framväxt.
Han har vissa poänger, faktiskt. Visst har det funnits intressanta avslöjanden och inflytelserika debattinlägg på den svenska bloggscenen, men de har ändå varit ganska få, och egentligen bara lästs av en liten invigd läsekrets. Jag tror att en stor del av bloggens rykte som det nya revolutionerande mediet kommer från USA där ett flertal bloggar varit ganska inflytelserika vad gäller nyhetsrapportering och opinionsbildning. Jag tror många tar för givet att detta även kommer återskapas i Sverige men jag är inte helt övertygad. Framför allt på grund av att medieklimatet i USA är väldigt, väldigt annorlunda jämfört med i Sverige. I USA har det ganska länge nu funnits en (eventuellt helt befogad) bild av de traditionella medierna som en samling korrupta spin-doctors som bara skriver och berättar om det som de får betalt att säga. I en sådan värld är det ganska självklart att bloggare med journalistiska intressen tar på sig rollen att berätta sin version av vad som egentligen händer i världen, och därmed hamnar i ett läge där de både är journalister, aktivister och opinionsbildare. När det sedan upptäcks från media och allmänhet att dessa faktiskt lyckas leverera konsekvent pålitliga och insatta avslöjanden och reportage är det inte så konstigt att världen i dessa dagar börjar lyssna till vad de har att säga. I Sverige däremot har vi stort förtroende för våra dagstidningar och tv-nyheter. Vi har en inneboende tilltro till att de faktiskt levererar nyheter sakligt och objektivt, och det gör att de blir trovärdiga och inflytelserika även som debattplattformar. Bloggarna har ingen riktig grogrund där utan blir hänvisade till en roll som nyhetskommentatorer och tyckare snarare än inflytelserika opinionsbildare. Det blir lätt att avfärda dem som smått betydelselösa.
Men. Media har inte avfärdat bloggarna som betydelselösa. Tvärtom har man legitimiserat dem som opinionsbildare, och oavsett hur sant det må vara så är resultatet ändå i slutändan en självuppfyllande profetia som helt enkelt inte kan ignoreras och med det har man lyckats skapa en i min mening väldigt nyttig symbios mellan traditionell media och bloggar där bägge sidor kan bidra till varandras inflytande och popularitet. Ett väldigt fint exempel på giftemål mellan traditionell modererad debattsida och ohämmat åsiktsspottande blogg är Newsmill som jag någonstans tror markerar en milstolpe på vägen mot framtidens medieklimat i Sverige. Ett klimat som jag tror kommer förändras ganska radikalt när väl det elektroniska pappret slår igenom på allvar om en 3-4 år. Då kommer gränsen i någon mån suddas ut mellan blogg och tidning, de kommer i alla fall att konkurrera på lika villkor. Visst, man kan avfärda den svenska bloggvärlden som betydelselös precis idag, men det riskerar att vara ett uttalande som skrattas åt på samma sätt som Bill Gates ”640kb” eller Ines Uusamans ”Internet är en fluga” inom en inte alltför avlägsen framtid. Kanske redan till valet 2010.
Posted in Livet, Politik, Skriva | No Comments »
Posted on 4 juli '09 by Jonatan, under Livet, Politik, Skriva. No Comments.
Almedalen är häftigt, det säger i princip alla som varit där, men för den som inte varit det kan det vara ganska svårt att begripa vad det är som är så häftigt. Ur min synvinkel så är det ett antal faktorer som gör det här till ett helt unikt evenemang.
Först och främst miljön – Visby är en fruktansvärt mysig plats att vara på, och det finns så mycket gränder och fina miljöer man bara råkar befinna sig i att det krävs en stor insats för att inte trivas.
Tätheten och luftigheten – Alla seminarier äger rum inom ett väldigt begränsat område, du behöver sällan gå mer än 200 meter, men ändå känns det aldrig trångt eller överbefolkat. Det finns onekligen många vrår att stuva in folk i.
Alla är där, och framför allt: Alla som är där är något. Jag kände mig helt klart som en outsider som inte hade ett organisationsnamn eller titel som förlängning av mitt namn. Om jag kommer dit nästa år igen ska jag definitivt föbereda ett kändisbingo, för det finns ansikten med ”känd-från-tv”-status överallt. Jag bara måste plita ner en lista över de ”kändisar” jag såg under veckan innan jag helt glömmer den:
- Jan Björklund
- Maud Olofsson
- Mona Sahlin
- Göran Hägglund
- Peter Eriksson
- Lars Ohly
- Lars Adaktusson
- Alexander Bard
- Gudrun Schyman
- Ibrahim ”Bagdad-Bob” Baylan
- Tomas Östros
- Folke Rydén
- Christian Engström
- Göran Lambertz
- Henrik Brors
- Maria Abrahamsson
- Marit Bergman
- Sören Holmberg
- Per Schlingmann
Jag har säkert glömt ett antal och listan kändes nog längre i huvudet, men jag tycker ändå den illustrerar poängen ganska väl.
Känslan av att befinna sig bokstavligt talat mitt i så gott som hela den samlade svenska opinionsfabriken och kunna se vart den är, och vart den är på väg. Även som vanlig medborgare kan du, om du bara har en någorlunda vass tunga och lite social kompetens, så många tankefrön hos beslutsfattare och opinionsbildare. I almedalen blir den svenska politiken verklig, nåbar, och stundtals nästintill begriplig.
Posted in Livet, Politik | No Comments »
Posted on 4 juli '09 by Jonatan, under Livet, Politik. No Comments.
Jag ska få be att få återkomma om Almedalen, men jag tänkte istället passa på att tipsa om konceptet Brave New Fiction där man kan läsa och skriva romaner, noveller eller små anekdoter i twitter-format, dvs 140 tecken om dagen. Man kan antingen skriva ned alltihop på en gång och sedan får läsarna sig en liten snutt till livs varje dag, eller så låter du berättelsen växa fram i samma takt som den presenteras. Jag har ett litet alster på gång som jag påtat med lite av och till det senaste halvåret som jag döpte till ”The Golden Zack”, vilket var en titel som bara flög in i huvudet och som jag tyckte var så intressant att jag döpte min server efter den. Mitt mål är nu att dag för dag, rad för rad försöka gräva fram i mitt huvud vad denna titel kan tänkas syfta på. Jag vet inte än, men det kommer bli en spännande resa.
Det här är inledningen:
At first he was glued to the television. Gradually he lost interest but still had to surrender to the fact that he was stuck. Dirty. Reborn. A microscopic thread around his neck seemed to send vibrations of unwelcome euphoria into the very core of his soul, inviting him to decay. Not even Maureens firm hands would have been able to move him as much as an inch in the hours to come, and he wouldn’t want her to either.
”What’s for dinner?” He yelled as he suddenly recognized a familliar sensation in his gut. It was a welcome moment of clarity. No response. Several hours later he woke up. He tried to remember what had happened. Pleasure and pain, inseparatable within his sense of self. He couldn’t quite grab at any details, there was only an impassable wall painted with colorful and contradicting emotions. Underneath, the brickwork was built with solid and uncompromising fear. Loneliness. The wall stood firmly between his self and his impression on the world.
It made no sense to him. All these thoughts and feelings made him feel like an alien in his own body. There was no exit, and no entrance.
Posted in Skriva | No Comments »
Posted on 4 juli '09 by Jonatan, under Skriva. No Comments.
Ja, nytt tema också.
Efter att ha blivit inspirerad i tre dagar i almedalen kände jag att det var dags att lyfta upp den här gamla skrothögen till blogg och göra något vettigt av den, så målsättningen är att det ska bli regelbundna seriösa reflektioner här. Jag tänkte börja med allt tankestoff jag samlat på mig nu i Visby, men…
…det får bli imorgon ty klockan har passerat ljusning och även om inspirationen alltsomoftast flödar vid den här tiden på dygnet så har eftertänksamheten gått och lagt sig för länge sedan så jag tänkte leta rätt på den först.
Posted in Rant | No Comments »
Posted on 3 juli '09 by Jonatan, under Rant. No Comments.
It’s here, and it’s a beauty and a beast. Pics later.
Posted in Rant | No Comments »
Posted on 17 oktober '08 by Jonatan, under Rant. No Comments.
